5:e januari, det var en stor kväll för mig! Ett av mina favoritband – ett av Sveriges mest intressanta hårdrocksband skulle komma till min hemstad och spela! Och det syns att jag inte är ensam. Den mest lästa artikeln på crannk.com är min första intervju med bandet… (Den kan du hitta här!) Nu hade jag turen att jag fick sitta ned med hela bandet och göra en riktig intervju.
Så här blev det:
Peps: Hallå grabbar! Det känns som att det börjar hända saker för er just nu? Kollar jag flödet så nämns ni mera nu, har mera spelningar och dessutom, på crannk.com så är vår mest lästa artikel den första intervjun jag gjorde med dig Kim. Känner ni också så att det börjar rulla lite grann?
Kim: Det har hänt ganska mycket faktiskt, framför allt senaste året känns det som!
Johan: Framför allt har det hänt bättre grejer. Kanske inte mer, men mer som syns. Saker som faktiskt betyder nånting. Nya plattan har fått riktigt bra kritik, 9 av 10 i Sweden Rock Magazine och årets nykomling i Rockbladet.se.
Markus: Det märks att fler och fler börjar få upp ögonen också. Tycker framför allt att det syns på spelningar. Fler som kommer och kollar och fler och fler sjunger med i låtarna. Det känns som att det börjar sprida sig lite.
Kim – Ja de kan låtarna, det är ju lite speciellt.
Jag- Tittar man på videon från Sweden rock festival så såg det ju ut att vara ett jävla drag…
Johan – det var helt sjukt! Vi “tävlade” ju ändå mot Aerosmith som lirade samtidigt! Ändå så fyllde vi det tältet, det var helt galet!
Markus – Det var ”lite mer” än vi hade trott faktiskt!
Redan vid soundcheck så stod det ett 40-tal människor och väntade… sen gick ju vi bakom scenen och satt där och chillade innan till det var dags, och sen var tältet då var det fullt! Vi var ju chockade! Det var riktigt fränt.
Kim– Det var ett jävla kaos efteråt… då skulle man stå framför scen och sälja tröjor och så och blev ju en storm! Typ överkörd!
Jag: Men blir man inte nervös när man går ut och ser att det är typ folk överallt?
Johan: För mig är det alltid lika många, jag sitter ju vid trummorna med ljuset mitt i ögonen så jag ser ju inget! Men det är ju bara en kick!
Markus: Det är ju bara en positiv kick, jag blir ju mera nervös om det är få personer i publiken.
Jag: Men det kan jag tänka mig, är det fullsmockat då vet man…
Markus: … Man kan alltid få nån jävel som står och hoppar typ…
Kim: Nja, jag tycker det är lika… lika nervöst varje gång. oavsett hur många det är, men det är första 30 sekunderna liksom.
Johan: Du kan få samma respons på folk oavsett om det är 30 eller 300. Om det är 30 som är med och sjunger, eller om det är 2500 som inte gör nåt… Det är lika mycket värt med de 30, bara de bryr sig om vad vi gör. De har ju bemödat sig att lära sig texterna, det är skithäftigt!
Jag: Nu har ju jag upptäckt er, men jag tycker ändå att ni har kommit ganska långt på en ganska kort tid… Nu ar ni ju bara den här tredje plattan kvar, the make it or brake it plattan...
Johan: Nu är ju klimatet så att det kanske inte ens blir en tredje platta! Utan att man bara släpper singlar i stället. Det verkar gå åt det hållet. men sen kanske vi står där med material till en tredje skiva, det vet vi inte. men än så länge så låter vi de två vara lite och gotta sig lite. sen gjorde vi en cover bara för att vi vill ha lite kul och det är ganska enkla grejer. så får vi se sen. Vi kommer ju fortsätta naturligtvis men kanske inte som en fullängdare.
Jag: Det var också en fundering jag hade, ni har ju så har ni ju släppt ”Fly för ditt liv” och några covers, det känns ju som att det är väg ni håller på staka ut eller är det för att hålla intresset uppe?
Kim: Det är nog en combo, man behöver släppa saker och ting för att vara lite aktuella. hålla liv i det för folk inte ska tappa intresset. Händer det inget så är det lätt att man försvinner i allt. det måste ju hända något hela tiden.
Jag: Idag har ni åtminstone 4 låtar som ligger utanför albumen, så jag funderade, kommer ni släppa en platta med sånt som ligger utanför det andra, typ covers och så?
Johan: Det är mycket möjligt, ”Fly för ditt” liv t.ex. skulle ju egentligen vara med på skiva nummer två , men det kändes inte rätt.
Jag: Nä, den är ju lite annorlunda mot det ni släppt på platta tidigare?
Markus: Nä då skulle vi spela in den igen. För det är likadant med “Håll käft, beväpna dig“. Den spelade vi in till första skivan, men den var gjord för tidigt, och passade liksom inte in.
Jag: Men det kan jag nog tycka om alla de låtar ni släppt vid sidan om…. De är ganska annorlunda än de ni släppt på skiva?
Markus: Det kan jag inte säga varför. Det är typ två ådror, den ena platsar på ett ställe, den andra på sidan om.
Johan: Låtarna ”KNOGJÄRN” och ”Beväpna dig”, som vi skrev ett år innan vi gjorde skivan “Våldet i ditt paradis“, då var vi inte ens ”KNOGJÄRN! De var dessa låtar som gjorde att vi valde att byta och bli KNOGJÄRN. Vi hade ju tänkt att fortsätta som ”In Spite”. Det handlade om att alla sa att ni är svinbra, men ni låter som alla andra.
Markus: Man konkurrerar med så många andra band då.
Johan: Så då tänkte vi att får göra det lite annorlunda istället. Då skrev vi ett par texter på svenska från den plattan vi hade gjort på engelska. Den första var låten vi gjorde var “KNOGJÄRN“. Och den fick en jävla bra respons!
Så det var ju det ju att bara fortsätta på det spåret, men samtidigt, så hette vi ju “In Spite”, och vi jobbade med att hitta en logga men vi hittade inget som var bra, så vi började pratade om att byta namn. När vi kollade runt så hittade vi namn som typ “Raised Fist”, och vi tänkte att det är skitsamma vilket teckensnitt du har, namnet är så hårt att du kan skriva det med blyerts och då kom vi på att ja ja, då ska vi ska heta KNOGJÄRN då!, Så blev det, och vi reggade namnet och skapade en Facebook-sida, och sen sa vi: Nu kör vi som KNOGJÄRN!
Sen släppte vi första plattan och strax efter det släppte vi ”Fly för ditt liv” och vi började utvecklas. Vi hade varit KNOGJÄRN i två år när vi började skriva album nummer 2, och det känns som att den är ett stort kliv gentemot första plattan. Och feedbacken vi får när vi spelar live gör att vi växer! Men sen kanske vi hittar ett annat håll att gå mot. Idag vet vi inte hur framtiden ser ut, och då kanske det är bra att de udda singel-låtarna kommer ut. Sen får vi se om det blir en skiva nummer 3, make it or brake it typ.
Jag: Men det känns ju som att fösta skivan var lite spretig, lite letande, men jag tyckte om det! För mig, i den genren ni är, så finns det så många grupper där man inte hör skillnad på första och sista låten… Men här kan jag höra skillnaden i er musik. Men det som slår mig är ju att man hör att det finns ett socialt patos, med lite social ställning över hur det ser ut i samhället i era texter.
Markus: Ja vi är ju lite allergiska mot drakar och demoner-texter… Men nu skriver ju Kim och Rasmus alla texter, men alla låtar handlar om nåt, oftast nåt man är grinig på. Det är alltid nåt som vi funderar på.
Jag: Jag blir ju väldigt betagen av t.ex. Fly och Bitar av glas, det är ju låtar som slår rakt in i bröstet på en. Har ni fått nån respons på dessa?
Kim: Det är väl så som du säger, folk säger att det går rätt in i bröstet. Det var väl meningen i och för sig.
Johan: Grejen är ju att texterna handlare ju om reflektion, men vi vet ju aldrig hur slutproduktionen kommer bli. Videon kommer efteråt. Det är ingen medveten grej från början, utan det har bara blivit så. Men det är lite skrämmande att man kan bli placerad i ett fack på grund av det här, att vi är jävla PK band. Det är ju reflektioner mera, inte ställningstagande. Men det hoppas jag ju ändras lite när vi släpper videon till Gulligull… hahaha!
Det går inte riktigt i linje med vad vi gjort tidigare…
Kim: Den är ju inte så jävla allvarlig. Det finns en liten twist på den, men det är ju med glimten i ögat.
Jag: Nu har manuset gått åt pipan för länge sen… Så, men… Martin (från Lillasyster) är ju här. Hur hittade ni varandra?
Markus: Alltså, det var nog mest en slump. Vi satt och pratade om att det vore fränt att ha en gästartist, och då sa nån att vore det inte fränt med Martin? Och då sa nån att “Jag hör av mig till honom…”! Och på den vägen är det.
Jag: Men på tal om Martin och hans Lillasyster. Han kommer från LOK, och så fort jag spelar KNOGJÄRN för min mindre bevandrade kompisar så säger de att: “Jaja, det låter ju som LOK!” Är det nåt som ni för höra annars?
Kim: Man förknippas ju ofta med det, andra band som kör på svenska. Finns ju inte så många hårdrocks band som lirar aggressivt på svenska.
Markus: Jo man hamnar ju i det facket, så blir det ju. Vi har ju blivit jämförda med många andra band. Men många nämner ju Pantera som en jämförelse, men sen vet jag inte om det beror på att vi gjorde en cover på Fucking hostile, eller nånting annat.
Kim: Nja, inte en cover utan mera en variation… Vi fick ju inte göra en cover på den, så då gjorde vi om den lite grann.
Jag: Det är ju lite lättare att hitta texten om man skriver på svenska kan jag tänka mig, men ni känner ingen begränsning att hitta fans för att ni sjunger på svenska?
Johan: Det är ju faktiskt så att när vi började skriva på svenska som vi fått en större fanbase! Nu var vi inte ”In Spite” så länge så det är svårt att jämföra, men när vi väl bytte till svenska, det var ju då allting tog fart så..
Jag: Men ”In spite”, var det typ samma musik men på engelska?
Markus: Det kan man säga, men sen kanske vi hittade vår grej när vi blev ”KNOGJÄRN”. Vi hade säkert hittat vår grej som ”In Spite”, men vi sa ju det efter att vi började på svenska att nu är vi hemma typ. Det här är vad vi ska göra. Det var mycket roligare och texterna fick en helt annat mening. Det är nog tvärtom, vi gör så mycket som är VI på svenska och folk gillar det på svenska.
Här brast vi ut i ett allmänt snack om musik och annat, och mitt manus var för länge sedan slut…. Så för att avsluta hela intervjun, så sa jag:
Jag: Det var allt jag hade ikväll. Jag tackar så jävla mycket för möjligheten att få snacka mer er.
Här kan man hitta lite mera info om Knogjärn:
Hemsida: : http://www.knogjarn.com/
Spotify: Knogjärn
Här hittar du fler coola intervjuer!
\m/ Peps!
