En “kort” interview med Chips från Sator!

Peps: Hej Chips!

Chips: Hej!

P: Hur känns 30 års partyt så här långt?

CHIPS: Det är ju helt fantastiskt. Vi pratade om det för några dagar sedan och kom fram till det är nog vårt bästa år sedan 90-talet nån gång med folk och allt. Det är otroligt roligt! Det är som att allt har gått ett varv runt och vi är inne igen… hahaha, vet inte vad som har hänt! Vi har gjort samma hela tiden, så det är bara att njuta av det tills hjulet börjar snurra nedåt igen. Hahaha!

(Och här kom min side-kick (som ”bara” skulle vara min fotograf, in i bilden… ???? )

Håkan: Nu är det precis som ni säger, ni har skruvat upp det här, men hur länge kan man spinna på det?

CHIPS: Ingen aning! Vi har alltid liksom levt ett år i taget. Man vet, jaja vi har spelningar fram till nästa sommar, sen vet man inget så är det ju i musikbranschen. Det kommer nya band, man vet aldrig vad som händer, rätt vad det är så är det något annat som gäller. Men vi firar lite också, att vi faktiskt har överlevt hela tiden. Det är ingen återförening eller nånting. VI HAR FUNNITS I 30 ÅR!

H: Och ni gör det dessutom bra! Konserten idag var ju en av den bättre genomförda konserten jag varit på många år!

CHIPS: Man lär sig ju nåt också på att göra det i 30 år! Hahaha!

P: Men ni ser ju fortfarande ut som att ni har jävligt rolig där ute på scenen?

CHIPS: Det är ju fantastiskt roligt! På sätt och vis så är det nästan roligare nu. I början kunde man inte uppskatta det, man var mitt i det på nåt vis, nu kan man faktiskt ibland komma på mitt i spelningen att man, bah – fan va det här är roligt

H: kan man slappna av i det? Eller är det en stress också att man måste vara så jävla bra hela tiden?

CHIPS: Nä, men vi vågar lita på oss själva nu. Det kanske är det vi inte gjorde från början, då var man så jävla liksom “allt måste vara perfekt”. Nu är det, “lita på oss, vi kan det här!” Då kan man slappna av lite grann, titta ut på folk, se liksom – fan folk har det bra!

H: För jag stod därnere framför scenen, och jag är ingen stor Sator-fan så där, jag gillar framför allt som är live, och sen tänkte jag så här: FAN! Det här är en jävligt bra konsert! Lika bra som vilket som stadium-rockband som helst! Det är på den nivån ni är, och hur hamnar man där?

CHIPS: Genom att göra det väldigt många gånger! Och sen har vi gjort allt. En av våra styrkor är ju att vi kan hantera en stor scen. Men vi kan också stå på nån jävla liten pub eller spela på någons fest. Och det funkar det också. Man anpassar sig lite efter liksom… Har man gjort de där riktigt stora så brukar vi säga till varandra innan, “Stora gester, kan inte stå och mumla”… är det jättestort får man liksom överdriva allting! Hahaha!

H: Och vad är det här för er? Är det en stor eller liten konsert?

CHIPS: Det här är ju något jag skulle räkna som… hyfsat liten. Du ser hela publiken. Du ser ansikten på dom. Man hejar på folk. Man kan kommentera…

P: Vilket är roligast då?

CHIPS: På sätt och vis är det dom här när man faktiskt ser folk, och man kan kommentera en t-shirt: “Å fan, en Black Flag-tröja! Grymt!” Hahaha! Sen ska jag också säga att det är jävligt grymt när man går ut och det är 30 000 personer som bara jublar, det är bara en massa, men det är nåt annat. Det blir en jävla rush då!

P: Just det, jag tänker mig de här videos från Hultsfred med Thåström t.ex….

CHIPS: Ja, och då är det är bara folk så långt man kan se… Det är också häftigt! Men om man skulle välja, bara spela såna eller bara spela mindre så skulle jag faktiskt spela mindre.

P: Svårt att välja kan jag tänka mig?

H: Förutom cashen? Hahaha!

CHIPS: Hahaha, för utom cashen! Gaget för de stora, publiken från de lilla! Haha! Kan man köra på det där?? Hahaha! Men just den där möjligheten att kommentera, som när Heikki säger att hans morsa står längst fram…

H: Fast det är ju så gulligt så man dör!!

CHIPS: Och sånt sker ju inte på de där stora grejerna. Och jag tänkte… Jag visste inte att Heikkis morsa var här, jag såg inte henne. Så jag tänkte så här, antingen är det jättegulligt, eller så är Heikki ett geni! Som bara bluffar! HAHAHAHA!!! Då är det den bästa bluff jag hört!! Hahaha! Hon var ju här…

P: Men jag hörde faktiskt Kent stå och snacka med Stina (Heikkis fru), och han sa att det var jobbigare igår? Ni började spela senare då? Så folk var mera packade då eller? Eller är det att publiken nu är medelålders?

CHIPS: Ja det är svårare att få igång dom när det blir lite senare… Sen är de här för att kolla på konserten, de är inte liksom ingen som är dyngrak, och det blir svårt. Särskilt när du spelar på landsorten och du spelar typ halv ett på natten, det är fullsatt, och de är glada men det är svårt att hålla engagemanget uppe liksom.  Man märker att de kroknar lite. Sen har vi ju våra hits! Ja ja, nu kommer “I wanna go home“! Och då spelar det ingen roll hur fulla de är, de går i gång ändå!

P: Tyvärr måste jag ju säga att just den är ju inte en av mina favoriter…

CHIPS: Nä inte min heller… Men den är ju jävligt bra. Det är en jättebra låt! Och jag är jätteglad att vi har den! Favorit eller inte så sticker den ju ut. Den har nåt som inte alla låtar har. Alltså, vad är hits? Ja fan, det är något som sticker ut. Den har sitt sväng. Den berör folk. Den är fantastisk att ha. Men när vi hade spelat in den då var jag lite så här: “Fan, den här kommer vi få dras med i evigheter…” Man hör det på en gång!

H: Den är ju lite lättare dessutom… den är lite poppigare

CHIPS: Och jag ville liksom… Ja men fan vi är ju hårdare! Men, den ska vara så. Vi gillar ju sånt ändå… Vi visste ju redan då, att om den här är singel, då kommer vi få dras med den i 20 år… och många gånger har jag tänkte att “tack och lov att vi har den här!”

H: På riktigt, man behöver ju såna där skitbra låtar, för den där en skitbra låt!

CHIPS: Ja för den där går alla i gång på. även när vi varit på… alltså, vi är ju inte rädda för att hamna i konstiga sammanhang, så vi tar afterski-gig och så, när man spelar klockan 4 på eftermiddagen i Idre eller nåt sånt, man bah… då är den bara ÅH!  Det är ju den och sen ”Ring Ring”…

P: ”Ring Ring” var ju den som fick mig at gå fram till scenen idag då… hehehe

CHIPS: Den brukar vi ju inte spela så ofta. Ett tag så spelade vi den bara på typ Afterski gigs. Men nu tänkte vi, det är ändå 30-års jubileum, och fan det har varit en viktig låt på vägen. Vi slänger in den i setet, inget sista extra nummer utan bara en del av setet.

P: Jag saknade i och för sig ”Oh Mama”, på tal om covers…

CHIPS: Men den kör vi inte. Den är för… Den var ganska viktig för oss, och hjälpte oss ett par steg, men den är så annorlunda. Den var liksom ett skämt från början. Vi spelade ju in den på ledig tid för att vi skulle prova, vi skulle lära oss en ny sekvens, och vi var liksom, va ska vi göra? Ja, men ”Oh mama”, den är rolig! Den skulle inte ens släppas! Sen råkade skivbolaget höra den… Och de var ju som: ”Vi måste få släppa den här på singel!” Och då sa ju vi… Alltså, kommer ni ihåg hur omslaget ser ut? När det är ett kvinnokön? Och då sa ju vi, ja ni får släppa den om ni har det här omslaget!

Då tänkte vi, jaja, då blir det inget mer med den! Sen åkte vi till USA!

P: Det blir ju bilden på den här intervjun då för övrigt… Haha!

CHIPS: Hahaha! Eller hur!

Men i alla fall, sen när vi kommer tillbaks, då kommer skivbolaget bah: Ni ligger på singellistan! Och vi sa: Va? Med vadå? Och de sa: Med ”Oh Mama”!! Och vi var liksom… Va? Släppte ni den?? Med det omslaget?? Och dom sa: JA! Hahahaha!

OH Mama:

P: På tal om singellistan, har ni legat på Trackslistan nån gång?

CHIPS: Ja på den tiden låg vi på Tracks med nån låt. Tror det var ”I wanna go home” som låg där. Men annars har vi ju haft… Alltså… Vi har ju inte haft den publiken som ringer så mycket (som man gjorde för att rösta på den tiden), det var ju små-tjejerna och vi hade ju killarna mest.  De sitter inte och ringer in.

P: Nä vi satt ju i hörnan och spelade LP-skivor… och lyssnade på ”Slammer” och så… För övrigt så kvällens bästa låt för mig var ju naturligtvis ”Pig Valley Beach”!

CHIPS: Ja, den brukade också vara ett extranummer, men nu tänkte vi att den lägger vi in i setet.  

P: Uh Uh!!! … Oh!!! Nu måste jag fråga: Gamma Gamma Hey…?

CHIPS: Mmm… ja….?

P: På Spotify, finns det bara en live-version av låten. Och jag älskar ju studioversionen. Varför är det så”?

CHIPS: Det är konstigt! Det måste ha blivit nåt fel i så fall! Studioversionen är ju den rätta. Det måste jag kolla upp. Alltså det är nån b-sida på nån singel som vi har… Nä, det där måste jag kolla upp.

Här tänkte jag att, nu ska Chips få göra sitt och vi ska vara klara med intervjun, men…

P: Ja, jag ska inte störa dig längre. Det blev ett bra mycket längre samtal än jag tänkte mig från början Tack Håkan! Det var ju snällt av dig! 🙂 Men det var jättebra! Chips, jag är jättetacksam över att du tog dig tid.

CHIPS: Det är inga problem, då slipper jag att packa ner! Hahaha!

P: Jaha, ja men då kan vi sitta och snacka lite mer! Hahaha!

CHIPS: Spana in lite liksom! Hahaha! Du, jag ser att du har en Bonafide t-shirt på dig… Har du varit och kolla på Bonafide nåt då nyligen?

P: Ja, jag gjorde en recension på dom här i Eskilstuna för ett år sen typ, och en intervju, men tyvärr har jag sumpat intervjun jag gjorde med dom.

CHIPS: Ja, det är ett jävligt coolt band!

Här började vi prata lite om skivor med Bonafide som Chips hade proddat för dem, och jag berättade min historia om hur jag intervjuade dem och konserten i E-tuna, och hörde en medlem på radion som berättade vad som kan hända när man reser genom Tyskland…

Men kontentan av det hela är, Chips gillar Bonafide!

Sen hamnade vi i detta:

H: Jag har en fråga förresten, när ni är ute och åker nu, vad är hi:s and lows? Och vad är det här idag i i Eskilstuna i mitt i allt ihop?

CHIPS: Det här är ju ett ganska säkert kort. Det är ju nästan lite hemstad. Heikki är ju härifrån. Nu är det var länge sen vi var här, men vi är här ofta, även om det var jättelänge sen vi spelade hela bandet.

P: Ja, Sator – trio har varit här senast tror jag…

CHIPS: Ja, Sator – trio har kört ett par gånger men sist vi spelade här med hela bandet det var ju på Harrys eller så. Det är jättelänge sen! Men sen är jag jämt här på hitlistan (lokalt event) och sånt, så jag känner att vi är här hela tiden…! Jag var ju här förra helgen… och sen var jag här i onsdags på Thåström, och sen …tycker jag att jag är i E-tuna hela tiden… plus att jag droppar ju av Heikki varenda gång vi kör hem från spelningar, eftersom han bor ju här, och jag ska ju till Stockholm.

P: På tal om Thåström, var det bra?

CHIPS: Ja det tycker jag! Jag tycker i och för sig att det har blivit så många en och två ackords, det blir lite monotont. Med hans låtkatalog är det ju lite synd att han inte lägger in lite…

Här blev det en liten diskussion om Thåström, hur bra han är och hur han borde lira… Men det är mellan oss… ????

H: Men hela er resa nu då? Sator 30 år…

CHIPS: Den skulle egentligen tagit slut till jul, men det är ju så många ställen har frågat efter oss. så vi sa, vi får väl köra det fram till sommaren… det blir 30+… hehehe! För det är ju flera av de här för oss viktiga ställena som t.ex. Hultsfred som undrar, varför har ni inte kommit hit? Men vi har inte hunnit! Det finns ju inga fler helger! Det är nästan bara helger man kan spela på nu för tiden Förr gjorde man typ turnéer som 30 spelningar på 30 dar… men det funkar inte längre. Så en turné tar ju ett år! Hahaha!

H: Men är inte det rätt skönt?

CHIPS: Jag tycker det är grymt! Hahaha! Hinner hem och tvätta kläderna… Vila upp sig lite…sen åker man fredag lördag igen. Förutom att det blir långa resor. Men det gör inte så mycket. Vi gillar att åka bil. Men jag vet ju hur E4:an ser ut… Typ, åh har de bytt postlåda! Hahahaha!

H: Men sen då? Efter 30 år being Sator?

CHIPS: Sen vet vi inte. Sen måste vi göra en ny skiva!

P: Ja men, typ Barbique killers 2?? Alltså när jag skickade den här skitlånga e-mail-intervjun för två år sen, så pratade du om att, det är på gång, vi är nästan klara…

CHIPS: Ja det är ju den… Vi är nästan klara… Fortfarande… Lite, lite närmare nu! Det är ungefär 2 veckors jobb på den. Men jag har aldrig två veckor. Nu är väl tanken att.…

H: Nu måste jag fråga – de där två veckorna? Det kan ju vara för att man känner att det inte är rätt eller att det inte känns bra eller?

CHIPS: Alltså, den skulle varit ute i år, det är en punkplatta och det är 40 år sen punken kom och den borde varit ute i år, men å andra sidan blir det inte inaktuellt. Den blir inte jätte-inne, men den blir inte ute heller.

H: Men ni är nöjda med det ni gjort, det är inte det som är grejen?

CHIPS: Jaja, det är inte det som är grejen. Det är ju så tidlöst… De första grejerna är inspelade för 17 år sen

ALLA: Hahaha!

CHIPS: Och sen har vi gjort nån låt nån gång då och då. Och bland när jag gjort något med nåt band och de är klara med sin inspelning så, fan det står ju trummor och grejer uppe så ringer jag och säger, Nicke, vi sätter en låt till… Hahaha! Och för två år sen började jag inventera, hur mycket finns det egentligen? och då var det ju typ 28 låtar eller så… Och det är OK låtar, vi har varit ganska kräsna.  Alla är ju bra! Men så sa vi, vi har jobbat på i 17 år med plattan, då gör vi klart alla 28 låtar så är det projektet borta för alltid! Hahaha!

Och här kom en lång diskussion huruvida CD och LP lever och vad man ska lyssna på och hur det ska tryckas…

P: Men ett riktigt studioalbum med nya låtar, är det också på gång? Den senaste var ju faktiskt ett par år sen.

Chips: Ja vi har ju spelat in några låtar, MEN vi håller på hela tiden, och vi har sagt att Barbecue måste undan, den är liksom en jävla bromskloss just nu.

P: Man börjar lära sig, ni har inte så bråttom med saker och ting. Eller?

Chips: Vi har bråttom, men det är så mycket som kommer emellan… det är så mycket annat. Jag är så avundsjuk på Nicke Andersson (Entombed, Hellacopters, Imperial State Electric) . Han lyckas få ut alla sina projekt så jävla snabbt. så kommer det en ny platta med nåt sidoprojekt, jag fattar inte hur han hinner… Men mycket är mitt fel, jag jobbar med så många andra band. Men det är ju så roligt!

Här kom personalen in och talad om att om 5 minuter så går larmet…. Så det blev lite stressigt… Vi skulle ju ta lite foton och så också!

P: Ja, jag hade förberett 2 frågor… som skulle ta 2 minuter… Fan va roligt det här va!

H: Och sen kom jag och störde…

Alla: Hahaha!

Det blev en fantastiskt trevlig pratstund och Chips är en fantastiskt trevlig kille, och jag ser fram emot nästa gång Chips eller Sator kommer till stan igen. Men då kommer jag låta Chips få vara Chips och slippa påhopp! 🙂

\m/ Peps

p.s. Mer videos och text nedanför!

Jag vill tacka Chips, som är en så totalt ödmjuk och trevlig kille som ställer upp för en liten skit-site som crannk. Jag hade så kul hela kvällen!

Och här är den, min bästa låt med Sator: Pigvalley Beach:

 

Vill du kolla in min förra intervju med Chips: Kolla här!

Och här är musiken: