En CRANNK-intervju med In Mourning!

Ett band som jag håller riktigt högt är In Mourning. Och eftersom de släpper en ny platta idag så tänkte jag att det vore ju trevligt att få lite mera information om dem. Så därför fixade jag till en mail-intervju med bandet.

Här är den:

Hallå In Mourning! Vem är det jag ”pratar” med?

Tjenare! Det är orkesterns basist Pierre Stam här.

Kan du presentera dig och bandet lite? Vilka ni är, och hur ni känner varandra?

Jag har spelat bas med In Mourning sedan starten 1999 och Tobias Netzell har också varit med från starten. Jag och Tobias gick i skolan tillsammans, där blev vi vänner och förkovrade oss i vårt största intresse, musik. Vi spenderade timme efter timme med att lyssna på plattor, headbanga och rita pentagram, haha. Det var en väldigt spännande tid med mycket musik att upptäcka. Detta var också innan internet så det var lite mera av ett ständigt sökande efter nya band, vi spelade in kassettband av varandras plattor och lånade skivor av andra kompisar och sånt. Det var liksom så man fick nys om nya band, annars fick man dra till närmaste skivbutik 10 mil med buss till Borlänge, där kunde man lyssna på skivor och köpa om man hade pengar till det förstås. Jag minns att vi tog bussen till Stockholm bara för att gå på Sound Pollution och hitta nya metalplattor.

Jag hade börjat spela gitarr ett par år innan och jag och Tobias bestämde oss för att starta band, detta var väl kanske 1997 ellerIn Mourning 2 något sådant. Sedan höll vi på så med en massa olika medlemmar och bandnamn fram till slutet av 1999 när Tobias äldre bror Christian Netzell började spela trummor med oss och vi bytte namn till In Mourning. Sedan släppte vi fem demos under ett gäng år med lite olika bandmedlemmar förutom mig, Tobias och Christian som var med under hela perioden som var en tid av sökande både av musikalisk inriktning och de rätta bandmedlemmarna. Till slut när vi fick med Björn Pettersson och Tim Nedergård på gitarr så kändes det helt rätt, vi hade fått till ett sound som vi gillade och kände att det fans potential i så nu var det bara att åka! Vi lyckades landa ett skivkontrakt och spelade in debuten Shrouded Divine 2008, sedan rullade det på med två plattor till. Sedan bestämde sig Christian för att hoppa av. Att hitta en lämplig ersättare i kombination med att vi alla i bandet fick barn gjorde att tiden rann i väg och det blev lite långt mellan Weight Of Oceans och nya plattan Afterglow. Men sedan Daniel Liljekvist hoppade på har det börjat rulla på igen.

Min första kontakt med er var på Falun Rockstad, vet inte om det var den första eller andra som gick av stapeln, men det var samJdigt som Svenne Rubins och H.E.A.T. Jag kommer ihåg hur jag och min sambo direkt föll för er och er musik! Vi är stora fans av Opeth, och det var väl det första vi sa när vi hörde er, låter som Jdiga Opeth! Vad tycker ni om den jämförelsen?

Jag tror att det var den andra upplagan av festivalen. Jag tycker inte att vi låter speciellt mycket som Opeth faktiskt, även om många har gjort den jämförelsen men det finns säkerligen saker som tilltalar Opeths fans i vår musik. Vi är ju absolut ett band i samma genre som dem och vi kanske har ett liknande tänk i viss låtstruktur med kombon lugnt, hårt och progressivt och sådant, så jag kan förstå att jämförelsen kan göras. Det är ju också ett rikigt bra band så man kan allt bli jämförd med sämre.

Hur skulle du beskriva er musik?

Det är alltid lika svårt att göra det, det är liksom svårt att veta hur det låter egentligen när man är så in i detalj i musiken som man är med sina låtar i ett band. Det är väl melodiös death metal med progressiva inslag.

COVER_SMALLNy platta vid namn ”Afterglow” som släpps snart! Hur känns det?

Det känns riktigt bra, vi har slitit med denna platta från och till i snart fyra år så det är en väldig lättnad att den är färdig och ska släppas. Dessutom är vi väldigt nöjda med resultatet så vi ser fram emot att andra också ska få ta del av den så klart.

Hur gick inspelningen? Det verkar som att när ni väl kom igång så har det gått smidigt?

Eftersom vi krånglade lite med trumsituationen så drog det ut på tiden, vi hade i stort sett skivan inrepad med en annan trummis först men det funkade inte riktigt, det lät helt enkelt inte så bra som vi ville. Men när Daniel kom med gick det ganska fort fastän vi arrangerade om lite i låtar och så, men när det känns rätt blir ju resan smidigare. Inspelningen har gått smidigt förutom mix och master som var lite mycket fram och tillbaka innan vi blev nöjda. Mycket beroende på, tror jag, att bandet var lite för delaktiga i den processen, fem olika åsikter från fem envisa jävlar gör ju inte saken lättare, haha. men i slutändan blev det riktigt bra tycker jag.

(Min recension av plattan finns här: https://crannk.com/review-mourning-afterglow-maybe-best-album-year/)

Ni bytte trummis nära inpå inspelningen. Påverkade det er/musiken/ inspelningen på något sätt?

Det stämmer, eller Daniel hoppade på innan vi gjorde en turné i Polen så först fick han repa in ett gäng gamla låtar. Direkt efter det var det dags att börja repa för inspelningen, så visst var det ganska direkt in i nya skivan. Jag kan inte säga nog med bra saker om Daniel, han är en fantastisk trummis och han har definitivt fört In Mourning framåt musikaliskt, han är också väldigt bra på arrangemang och har mycket kreativa idéer som jag hoppas kan få komma fram ännu mer när vi ska göra nästa platta.

Tycker från början att ni har varit ett band som släppt ganska komplexa skivor, men det känns lite som att ni tagit ytterligare ett steg på nya albumet?

Ja det kanske stämmer, det beror väl på vad man lägger in i komplex. Vi är ju inte ett speciellt tekniskt avancerat band men i form av låtuppbyggnad och variation hamnar vi nog kanske i det komplexa facket och på nya skivan kanske ännu mer så än tidigare.

Hur pass nöjda är ni med nya skivan? Finns det något som ni skulle vilja ändra på?

Som helhet är vi väldigt nöjda, sen tror jag att alla har sina saker som dom skulle vilja ändra eller göra annorlunda. Det blir en del kompromisser och så när man är fem personer som ibland tycker olika och det gäller att mötas.

Kommer det bli någon Sverige-turné på nya plattan? Hur ser det ut med spelningar annars (Europa/världen) i år?

Det tvivlar jag på, några festivaler eller så lär det väl bli, men säkert inte så mycket mer. Vi har en del spelningar på gång i Europa framöver. Det handlar mycket om att få det att stämma för oss i bandet med jobb och familjer och sådant, så vi får välja ut de spelningar som är möjliga för oss att genomföra. Som situationen ser ut för oss nu kommer vi inte kunna vara ett tungt turnerande band, det är inget vi skulle välja i dagsläget.

Vilka har ni influerats av?

Oj! det är väldigt mycket olika allt i från riktigt hård metal till pop och rock. Vi har väldigt olika musiksmak i bandet, även om vi delar många influenser också. Listan skulle vara för lång för att skriva ner, men jag tror att detta också bidrar väldigt mycket till att vi låter som vi gör. Vi har liksom ganska breda ramar för vad som får vara med i musiken.

Hur ser er ”fan-base” ut i Sverige? Jag vet att i min bekantskapskrets så var jag först med att gilla er, men faktiskt ALLA som jag har spelat er musik för, har tyckt att det har varit riktigt bra musik!!

Vi har alltid haft det ganska trögt i Sverige, vi får mestadels respons från fans utanför rikets gränser.

Sverige räknas som ett av världens bästa länder när det kommer till hårdrock och metal. Svenska band influerar alla, men våra band är förhållandevis små. Borde vi inte ha fler band som skulle kunna headlina stora festivaler?

Det beror nog mycket på att svensk metal kanske inte är så mainstream utan kanske tilltalar mer en smalare skara, men ofta är det ju sådant som influerar andra musiker och band. Sedan verkar det vara lite exotiskt med nordisk metal, framförallt i Nordamerika, men också i Asien och mellanöstern.

Hur kommer det sig att Sverige är så stort på hårdrock, som har så extremt många metal- band, men har så dålig publik? Det är ju bara en handfull band som får publik och kan göra turnéer i Sverige (typ Hammerfall, Sabaton, In Flames), resten får turnera och hitta publik i Europa. Hur ser det ut för er, kan ni åka på Sverigeturné och räkna med att det kommer folk och kollar på er i t.ex. min hemstad Eskilstuna?

Nja, det är tufft att få folk på spelningar i Sverige. Vi har alltid mycket mer publik utomlands och vi får ganska få erbjudanden om spelningar i Sverige, vilket är lite förbryllande, jag vet inte riktigt vad detta beror på.

På tal om att turnera, vi driver ju en “internationell” blogg på sätt att vi är tre personer varav en bor i Sverige, en i Kanada och en i Australien. Har ni varit och spelat i Kanada och Australien? Om inte, hur ser möjligheterna ut för att kunna komma dit? Är det något som ni syftar till att kunna göra?

Vi har ännu inte spelat utanför Europa, vi har haft en del erbjudanden men inget som har gått i lås ännu. Det är lite utav ett svårt projekt att göra spelningar långt borta när vi oftast endast gör ett fåtal spelningar i följd, så det är mycket logistiskt och ekonomiskt som skall klaffa, men om rätt erbjudande kommer och vi kan få det att passa så skulle det vara fantastiskt kul att göra sådana spelningar också. Så vi välkomnar alla erbjudanden.

Det blev ganska tyst om er efter senaste albumet ”The Weight of Oceans”, var det något som hände, eller har ni varit ute och spelat?

Som jag sade tidigare så fick vi alla barn under den perioden. Vi bytte också trummis och skivbolag så det var mycket som gjorde att vi inte kunde jobba för skivan som vi önskat, det gjorde också att det kanske blev mindre spelningar än planerat osv.

Jag intervjuade Sator nyligen, och där påstår Chips att det inte finns några rockgrupper i Sverige som kan leva enbart på sin egen musik. Hur ser det ur för er? Kan ni vara musiker på heltid? Om inte, vad roar ni er med för att få in pengar till dagskassan?

Ja det stämmer väl inte helt kanske, tror ju kanske inte att grabbarna i Hives extraknäcker på kondis direkt men det är svårare idag för band att leva på musiken så är det ju. Vi har alla vanliga heltidsjobb så musiken är en fritidssyssla och det är något som vi gör för att vi älskar att spela, inte för att bli rika eller berömda.

Ni är ju från Vansbro som kanske inte är den största av metropoler… Men hur ser metal- scenen ut i era trakter av Dalarna?

Det finns en del riktigt bra band, kanske inte så mycket i Vansbro men absolut i Dalarna som alltid haft en vital musiktillväxt. Kanske inte framför allt inom metal men en jävligt bra musikscen tycker jag att vi har.

In MourningNär du inte håller på och skapar magisk metal, vad gör du för att roa dig på fritiden?

Jag har två barn så det blir mycket familjeliv, men jag skriver mycket annan musik och spelar även i två andra orkestrar, Windom End och Palefeather. Bägge de banden skiljer sig väldigt mycket från det vi gör i In Mourning och är väl mer åt progressiv rock skulle man kunna säga. Sedan fiskar jag gärna så mycket jag hinner, ett intresse som jag också delar med Tobias, så vi är ute ibland och jagar gammelgäddan, haha.

Vad har du för musik som snurrar i bilen just nu?

Just nu har det varit mycket Mastodon och City Boy, köpte precis nya plattan med Hawkwind så den får lite tid också, dock inte i bilen för den är på vinyl så den stannar i vardagsrummet.

Sen, för att avsluta det hela, har du något meddelande till era fans?

Hoppas att vi syns snart på någon spelning och att ni tycker att nya plattan är kanon. Stay true, take care och hela fy fan, skål och sånt där man säger. Tjena och tack så mycket!

Det var det hela! Återigen, tack så mycket för den här möjligheten, och förhoppningsvis ses vi därute någon gång!

CHEERS!

\m/Peps

Spotify-länken till albumet finns nedanför videon!

Och om ni missade det, här är min recension av plattan: https://crannk.com/review-mourning-afterglow-maybe-best-album-year/

Och här är länken om ni vill lyssna via Deezer: http://www.deezer.com/album/12924846

Share

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.