This interview is just in Swedish right now. Translation will be done in a couple of days.
Idag så släpper “originial” Entombed sin nya live-platta där de spelar hela plattan Clandestine. Konserten gjordes i två delar, en som en “vanlig” konsert, och en med Malmös symfoniorkester. Live-plattan är utan symfoniorkester.
I samband med detta unika släpp – med originalmedlemmarna Nicke, Uffe och Alex så fick jag en tillfälle att prata med Alex. En fantastiskt trevlig kille, väldigt lättpratad, och han berättade bla om live-plattan, hur det är att vara en del av ett unikt band, och att de skriver på nya låtar! Något jag borde snappat upp, men va fan, jag är en hobby-journalist…
Här kommer en lång, men jävligt bra intervju!:
Liveplatta på gång tydligen?
Exakt! 25 års jubileum och nu börjar det väl nästan bli 30 års jubileum innan den kommer ut. Det tar sån jävla tid med ett sånt här projekt, det är helt galet. Att det blev 25 år, det hade lika gärna kunnat vara 20 år när vi började planera det här, och den hinner väl bli 30 innan allt är klart! Men det är kul, för oss så känns det som att det är första liveplattan egentligen. Vi spelade in Clandestine, som kom ut 1991 i november, och det första vi gjorde var en turné som hette Gods of Grind i mars 1992. Och då spelades den första konserten in och Earache (skivbolaget) släppte den showen som Monkey pass, och det var väl en ganska bra beskrivning på vad vi tyckte att det var. Vi hade ursprungligen sagt nej till att släppa den, men det gjordes ändå. Så det här känns som den första officiella live-plattan för vår del, så det är kul med en skiva som vi är lite nöjda med.
Köper det rakt av! Kan tänka mig att det tar lite extra tid om man ska planera in en symfoniorkester också?
Alltså, ja, det var helt galet! Det var ett så stort projekt, så jag tyckte att bara göra en spelning som inte fångar upp allt, det är ju bara slöseri, så då började jag att yra om att vi borde försöka filma det också. Nicke och Uffe bara suckade och va liksom: “Jaja, om du tycker att du har tid och lust med det så är det ju klart att du ska göra det men…” De hade fullt upp med att bara försöka få ordning på att vi kunde spela ordentligt, och det är ju ett heltidsjobb i sig. Man lyckas alltid lägga lite grädde på moset när det kommer till arbetsbördan med den följden att… Vi spelade ju den 12 november, så det var ju nästan jul, men jag kommer inte ihåg nånting efter det, julen är en total black-out. Det blev lite mycket där ett tag.
Men har det inte funnits några tankar på att göra en turné på det här?
Vi har ju fått schyssta erbjudanden och så där och internt har vi tyckt att, det här var ju kul, det är klart vi ska göra mer. Så gäller det bara att få till våra scheman, och försöka spela in lite nytt också. Det hade vi tänkt att göra förra året, men nu ser det ut som att om allt stämmer så kan vi börja innan sommaren. Och tanken är väl inte att spela in en hel platta på en gång, utan släppa lite i taget. Men den här med orkester och Clandestine-grejen ser jag som en cool grej, och från början skulle jag vilja ta det utomlands också. Vi jobbar lite parallellt på det. Det tar sig lite tid att styra upp det där sista. Det är många som ska vara med. Tomas som arrangerar, och Josef som dirigerar, Björn som producerar. Det är många inblande, men vi kollar på hur vi skulle kunna ta det vidare. Vi har ju utvecklat det lite varje gång. Första gången var en kammarorkester – en halv symfoniorkester i Sundsvall 2013 tror jag. Ingen kör eller så. Men så gjorde vi en spelning i Gävle, och då det kom till lite kör, och sen med full orkester och sen med en kör här i Malmö där vi spelade in.
Sen finns det andra såna där galna planer som vi faktiskt jobbar vidare på. Så det ska bli intressant och se om vi får till något av det. Men det kommer i så fall bli kanske inte ens nästa år, utan året efter. Gjorde faktiskt en intervju med en snubbe från Australien härom dagen, så då sa jag att vi skulle ju vilja ta det till Sydney och operahuset där! Det finns ingen hejd på galenskaperna!! Hahaha!
Men när man såg, runt 2001 eller 2002 så var det ju några andra galna människor som lyckades sälja in att de skulle göra en balett med Entombed-musik på Operan i Stockholm och när man såg att det funkade, då släppte ju nånting. Så kommer folk med galna idéer så är man liksom… klart vi ska göra det! Det var ju kul, man gå in i en annan värld, och man lär sig saker. Och eftersom vi har hållt på med det här i en dryg minut så är det välkommet när man får göra sånt som man inte är van vid, kliva in i det okända.
Men har det här Entombed gjort några nya plattor? Jag är lite förvirrad efter att ni blev två band typ?
Nej! Vi har inte släppt nånting, och vi har ju pratat om att försöka kicka igång när Nicke är tillbaka från sin USA-turné med Lucifer, och planeterna står rätt… Trumsetet står redo i nya studion och han lät peppad, så det verkar bra.
Han (Nicke) har inte glömt bort hur man lirar dödsmetal då?
Nä fan, han verkar vara i bättre trumm-form än på länge. Han har slitigt bildäck med trummorna och långfärdat runt i USA. Det kommer bli grymt. Sen ska man aldrig lova någonting, men det kändes som att alla tror att vi ska lyckas spela in. Vi har lite låtar som är färdiga, så i stället för att försöka få till 4 veckor i sträck och försöka skriva 12 låtar så kan vi lika gärna göra som vi gjorde när det begav sig, man spelade in det man hade och sen gick man vidare. Så kanske vi släpper nånting innan 2025 liksom.
Men det är väl lite så, som många gör nu för tiden, med Spotify med och så. Behöver inte släppa en hel platta på en gång, utan man kan ju dumpa ut en låt då och då?
Det klassiska sättet att göra det. I musik-industrins begynnelse var det ju också singlar som gällde. Folk kan ju bara lyssna på en låt i taget. Och nu för tiden har ju folk guldfisk – attention, det är ju tyvärr inte så ofta man sätter sig med en hel platta som inte är 25 år gammal nuför tiden. Men man blir ju glad när man hittar dem, och då bryr jag man om om det är en skiva om det är en skiva som är ihopbyggd av ett gäng ep:s eller så. Ska vi göra så blir det som när vi gjorde första skivan ungefär. Man gjorde demos först, som man släppte, sen gjorde man kanske nya versioner eller sätter ihop det på ett sätt att det blir ett album. Det är lite så jag visualiserar det hela. Dels för att jag tycker att det är ett intressant sätt att göra det på, och egentligen det sättet jag… Jag tycker oftast att det blir ganska jobbigt och det alltid är en del låtar som inte får den uppmärksamhet det ska ha om man spelar in för många på en gång. Det blir lite fabrik över det hela. Och det vill man inte att det ska vara. Jag vill helst spela in en låt och sen mixa den för det blir alltid man sitter och jagar någon drake och tycker att så här lät det inte när vi spelade in den. Jag tycker det är grymt sätt att göra det på och det verkar som att de andra är inne på det spåret också. Så det bådar gott.
Och som du sa, det kanske är lättare att få ihop tidsschemat då?
Absolut! Det andra sättet, det är ganska onormalt, i alla för oss. Så gjorde vi aldrig förr heller. Att man skulle göra så nu skulle mera vara… Den enda gången vi egentligen har gjort det, samlats en månad, repat osv, det var på “Same difference”, det var den skivan de flesta hade svårast för. Så jag tror det är rätt att göra det så här. Pratade i och för sig med en kille idag som sa att hade slaktat den när den kom ut, men hade börjat lyssna på den nu, och tyckte om den som fan! Så det är ju coolt att skivor får mogna och man upptäcker dem i efterhand.
Absolut. Risken är väl många gånger att när man har ett band som är ganska etablerat, att man har en förutbestämd känsla av hur nya plattan ska låta och låter den inte exat så…
Hehe, ja då blir man lite misstänksam och besviken i början, som han som berättade… Han kommer bli galen på mig för att jag berättar det här hahaha, men Tomas von Wachenfeldt som orkestrerade Clandestine för orkestern, han var en av dem som vi typ fördrev från hårdrock och metal ett antal år. Han började spela klassiskt på kuppen, mycket pga att vi släppte Wolverine Blues och To Ride efter varandra. Den sista nämnda skivan, han hade typ 2 timmar att sitta och åka, han bor på landet, och Clandestine var hans första platta, och han blev fäst vid den. Så det var ju grymt att lyckades få till att vi kunde jobba med honom. Men han var hyfsat besviken på Woverine – tyckte att det hade blivit någon form av blues-pop av det hela, och sen när To Ride dök upp, då brast det och han knäckte skivan! Och sen slutade han lyssna… Han gav upp! Nu har han återhämtat sig, och har ett eget band – som är helt brutalt grymt! Så, så kan det gå. Det är bra när musik väcker känslor i alla fall.
Vad var det som gjorde Clandestine så speciell tror du?
Det är väl att för oss i alla fall, att den är väldigt komplex. Ett gäng som spelar på toppen av sin förmåga och antagligen tagit sig lite vatten över huvudet! Och det kan gå sönder när som helst, och jag tror att det som är den energin som gör den speciell, och sen hade Nicke som skrivit mycket på den skivan, ett grymt flow då. En form av utlopp, och av det kaoset bygger han upp ett helt universum. Det är grymt när man kan ta det och kanalisera det. Det är mycket, just att man är ute på djupt vatten, det är inte Toto – säkert någonsans, inget ont om Toto, men de är så bra på att spela. Och Uffe som nog är den bästa av oss att spela gitarr tycker själv, att det är den platta som han inte kan spela. Den är utmanande. Vilket betyder att jag har fullt upp… hahaha!
Då blir det lite extra spännande och försöka få det att funka med en symfoniorkester?
Ja, verkligen! När det är med en symfoniorkerster så handlar det om att VI inte ska göra bort oss bara! Man kan ju med lätthet bara koppla ner våra saker och låta orkestern sköta all musik! Det är ju bara jävligt kul att sitta i en orkester och inte försöka förstöra. Och helt ofattbart att det går att spela! Det är tydligen inte super enkla arrangemang, det är inte Mozart, som de är vana vida spela, sånt kan de spela! Men att de kan göra det med det här… inte riktigt Mozart – enkelt… De repade EN dag, fattar inte hur de fick till det!
På tal om “To ride”: Har en polare som frågade, han är ett stort fan och fick reda på att jag skulle prata lite med dig. Ska ni inte köra den nån gång?
Det vore cool, Jag tror att Nicke som inte hade ju spelat Clandestine på ett tag och tänkte va fan är det är det här? Så jag tror att han skulle tycka att det vore lite avslappnat att få köra To Ride…
Men som du sa tidigare, var det en platta som var en liten tudelare?
Ja, det tror jag. Jag tror att många tyckte att det var en lite sell-out. Som skivan innan – Left hand path. Tror att det fanns en rad med ren sång, och då fick man höra det liksom… Vadå clean song?? Och sen när To ride kom, då var ju det typ blues-rock för vissa, så då fick vi lite mindre kompisar, och die-hard fansen hade gett upp för länge sen! Det känns som att varje platta har i princip varit en fröjd och besvikelse för folk… hahaha! Så ja, tudelare definitivt!
Men det klart, man kan inte glädja alla, men varför tror du att Entombed blev så legendariskt stilbildande?
Det var kanske lite det att vi inte visste hur man skulle göra för att folk skulle klappas medhårs. och att vi att vi kom när det inte fanns några utstakade regler. Det fanns inget innan, så vi kunde ju skapa våra egna regler. Vi startade inte och sa att nu ska vi spela dödsmetall, utan vi hittade saker som vi snodde och sen tyckte någon annan att det här är ju coolt. Och då fanns det ju inga regler, förutom när man blev anklagad för att ha brutit mot dem. Och då förstå att nu finns det ju regler och då måste vi hålla oss innan dem. typ. Vi tyckte ju att vi lånade hej villt från de vi gillade så att då blev man ju förvånad när folk tyckte att det vi gjorde förändrade nånting. Det hänger väl på att vi var inte tillräckligt bra på härma andra så då fick vi ett eget sound typ….
Men vem var du inspirerad av, vem lånade du av?
Tjae, man lånade nog allt av det man växte upp med typ. Om det inte hörs i våra grejer innan så var det nog på To ride, som våra hårdrocks-influenser började lysa igenom. Det man växte upp med typ, Kiss, Iron Maiden Alice cooper, lite punk etc. Men även det här med Star Wars och skräckfilmerna som var då, Evil dead, Shining, The Omen. Det blev nån sorts potpuri av ungdomen typ. Och det är exakt så som jag tror att det är för de flesta. Man hör saker, och sen kan man inte låta bli att försöka liksom ta med sig det. Och jag tycker att det ärlite coot, att även om vi har snott mycket från Slayer så är det inte bara Slayer utan vi tar och blandar det med lite annat. Och då kan folk få för sig att det är nyskapande… Så länge man (här blev det en lite paus då Alex fick lov att säga god natt till sin dotter… Så jag har sammanfattat det hela lite…. 🙂 ). snor hejdlöst av mer än en källa, så är det oftast OK. Då blir det nytt.
Annars blir det kanske att man får typ en hel Helloween-genger typ?
Precis. Då väldigt få klår originalet. Ber om ursäkt, det är en snubbe som ringer oavbrutet här…
(Sen satt vi och pratade i typ fem minuter om schemat för intervjuer och att Alex hade åtminstone 3 intervvjuer kvar och sista borde vara klar strax efter midnatt…)
Anyway, det är faktiskt riktigt roligt att det finns folk därute som vill förmedla vidare om oss!
Men verkligen, jag menar, det här är ju rätt ball för mig oxå som gammal som gubbe och på ålderns höst få göra musikintervjuer liksom!
Sen bla bla bla under några minuter igen, och sedan:
En sista fråga, och sen får du ta dig an de andra: Har du någon favoritlåt på Clandestine?
Ehhh… nu ska vi se… Svår fråga. Det är svårt att plocka ut en. Men en som jag blev förvånad över just för att vi har inte spelat den live tidigare, Severe burns, en låt som vi först spelade in med Nihilist, som vi spelade in på typ andra eller tredje demon, som sen gjordes med ett nytt arr på som vi sen spelade in på Clandestine, spelade aldrig live , så det var en låt man glömt bort helt, och sen när man repade så var det en låt som Nicke sa att det här är den ultimata döds-metallåten typ! Men annars, när vi orkestrerade dem så fick man en helt annan bild av dem, som Tomas (Wachenfeld) sa att “Blessed to be” Den kan nog bli svår, det är ju typ punk-låten, och det händer ju inget i den…. Och jag var liksom – punklåten? Vadå händer inget, jag har ju fullt upp ändå! Hahaha! Men det var ju den som han var nästan mest nöjd med. Jag tyckte att den blev grym!
Jag tycker att det var ett fantastiskt priviligeum att få se vad man kan göra med musk, och våra låtar, och att jag hade en sådan envis inställning att “Vi ska göra hela plattan, för det kommer bli bra!” Det var en ide som jag fick efter att ha fått ett brev en gång från en snubbe som frågade, ska ni inte göra hela plattan? Annars hade jag nog inte stått på mig, och det blev grymt bra!
För mig är det alltid… Man kan aldrig ta något för givet. Varje gång en låt…. som typ Living dead. Man skriver en text och sen så passar det ihop med något annat som någon annan gör så blir det något större än de här orden man satte på papper, för mig är det så här: det är stort, när man har varit med och skapat något ur som är så enkelt att sätta ord på papper, vilket är svårt och roligt, men att det bli något som kan få leva. Det är hela grejen. Allt annat är bonus. Det är det som är kärnan i varför man bemödar sig att släppa saker på skiva. Det är i och för sig roligt att pyssla med ord och melodier och så där själv, det kan man pyssla med i 10 år, men man blir aldrig av med dem förrän man släppt dem på skiva typ. Då kan de lämna huvudet och man kan rensa hårddisken. och det är ganska skönt. Och att se att saker får en fastere form. Det är stor grej när skivor kommer ut. Det jag vill säga är, det finns många spår på skivan, det är svårt att välja en av dessa. Det finns historia för alla låtar och många låtar är saker man kan förlora sig själv i och det är coolt. Och därför blir jag glad i omslaget, det finns mycket man kan försvinna sig in i. att man kan göra det här med den här musiken, det är helt fantastiskt!
Då får jag säga tack så mycket Alex att du tog dig tiden och pratade med mig! Det var en fantastiskt kul timme tillsammans!
Här är plattan på Spotify:
https://open.spotify.com/album/2nr1TUKAZTk7bG5eGOAKvR?si=_VB-DeJtQeeMZOYCCWlPuA
